På senare tid har jag känt mig väldigt stel och obekväm. Ett tag trodde jag att det hela berodde på någon form av psykisk påfrestning. Jag har också mycket riktigt haft otroligt mycket att göra på jobbet de senaste månaderna. Dessutom har jag haft en del problem på det privata planet att tampas med. Bland annat hade jag översvämning hemma vilket ledde till en massa besvär och extra kostnader även om det mesta täcktes av min försäkring. Utöver det här så har jag och en av mina bästa vänner lyckats bli rejält osams över en sak. Nu tror jag säkert att de löser sig och att vi kommer att försonas snart men det är aldrig roligt när sådant händer. I alla fall, förra veckan gick jag till en läkare som snabbt lyckades lista ut att det inte alls beror på den här, visserligen ack så jobbiga, stressen utan att jag förmodligen sitter konstigt när jag arbetar. Hon rådde mig att skaffa en bättre kontorsstol och leta upp någon som är riktigt bra på massage, vilket inte borde vara något problem eftersom det finns massor av utövare av massage Stockholm. Sedan borde det mer eller mindre lösa sig av sig själv. Fast jag kanske borde ta styra upp lite av den andra oredan också. Det har varit lite väl mycket på en gång kan man nog säga.

Jag har funnit en ny passion i livet. Onlineauktioner. Ja, det är sant, numer har jag knappt tålamod för någonting annat. Synnerligen inte vanliga gamla stenåldersauktioner. Är det inte online är det inte värt att bekymra sig om. Jag har redan bestämt att om jag någonsin gifter mig så ska det ske online. Fast det är förstås inte helt säkert att det blir något av med den saken eftersom jag sedan ungefär sju månader tillbaka endast duschar online, helt virtuellt. Då jag även överväger att uteslutande äta online har jag nog också kort tid på mig att hinna skaffa en framtida respektive eftersom det inte är helt otänkbart att jag inom en snar framtid kommer bli hospitaliserad för grav undernäring som gränsar till ren svält. De vänner för vilka jag har avslöjat mina planer är på mig hela tiden nu. De vill att jag ska sluta upp med dumheterna på en gång. Men jag kan inte gå tillbaka till analogt duschande och ätande. Vi lever faktiskt på 2000-talet nu.

Jag har länge drömt om att bli författare. Sedan tidiga tonår vill jag minnas. Under många år var det också en konkret ambition att bli riktigt författare och leva på mitt skrivna ord. Dessvärre jag har jag mer eller mindre fått inse att jag sannolikt inte är någon talang av världsklass rent språkligt, eller det är väl uppenbart. Jag kommer aldrig få Nobelpriset för ett skönlitterärt verk. Nu gör i och för sig det inte så mycket. Många fullkomligt lysande författare får inte en ett uns av uppmuntran under sin egen livstid. Jag tror nästan att det är vanligast. Alldeles oavsett har jag börjat tänka lite i andra banor. Jag vill naturligtvis fortfarande skriva men det jag kanske inte nödvändigtvis måste skriva episka romaner som avhandlar livets stora frågor. Det kanske istället vore klokt att satsa på något enklare, mer konkret och jordnära men ändå användbart. Jag kanske skulle skriva en kokbok istället. Nu när jag tänker på saken känns det mer och mer som en bra idé. Undrar vilken typ av mat min kokbok ska handla bara? Men det löser sig, jag kommer säkert på något bra.