Det ska bli roligt att sälja allt mitt guld för det kommer att innebära att jag kommer att få en himla massa pengar och det är något som jag ser fram emot för jag ska ha väldigt roligt för mina pengar vill jag lova. Så fort guldvärdet har stigit lite till så ska jag sälja alla mina guldsmycken till sms guld och förhoppningsvis så kommer jag att tjäna en hel del pengar på det och det är ju inte helt fel. Jag var ju smart nog att investera mina pengar i guld när guldvärdet var som lägst och det var ju mycket smartare än att lägga in pengarna på ett sparkonto räntan på insatta pengar är ju ett skämt måste jag säga och det är ju helt meningslöst. Det finns säkert andra sätt att investera sina pengar också, man kan ju till exempel köpa aktier men det är ju lite riskabelt.

Jag funderar på om det inte vore bäst ifall vi köpte ett nytt babyskydd till bilen snart. Det är väl inget direkt fel på det nuvarande så där. Men jag är oerhört kvalitetsmedveten av mig och när det gäller sådana här saker vill jag helt enkelt ha det bästa som över huvud taget går att få tag i. Jag tycker bara att inte går att kompromissa med en sådan här sak. För mig är det i varje fall inte möjligt på något sätt. Kanske håller jag på att hetsa upp mig onödigt mycket här, jag har nämligen en viss tendens till att göra så ibland. Något som kan leda till att jag spenderar alltför mycket pengar på onödiga saker. Här snackar vi och för sig inte om vilket trams som helst utan ett skydd för en baby vilket ja… där ska man helt enkelt inte spara in enligt min mening, det är liksom inte rätt.

Jag känner mig lite förbryllad just nu, vilse i pannkakan helt enkelt och det är ingalunda någon trevlig känsla. Så mycket kan jag utan vidare slå fast här och nu, på en gång utan omsvep. Främst ör jag förbryllad över vart alla mina pengar har tagit vägen. För bara någon månad sedan var jag nämligen ytterst väl bemedlad och nu är jag helt plötsligt nästan pank, det hela är synnerligen suspekt. Visste jag inte bättre skulle jag nästan misstänka att vättar smugit sig in hos mig på natten och stulit allt. Men så ligger det sannolikt inte till enligt min mening. Nej, förklaring står nog att finna på annat håll, det verkar nog mest troligt om jag ska vara helt ärligt. Fast egentligen spelar det mindre roll nu, i dagsläget är det primära att dra in nya pengar. En del skulle jag kunna lösa genom att göra lite affärer med den lysande och förbluffande generösa guldgrossisten SMS Guld. Resten… ja resten får jag fixa på något annat sätt.

Jag vet att jag har lite små saker som jag försöker gå ordning på, men så fastnar jag på internet och då flyger tiden bara iväg. Det är så att jag har lovat en vän att försöka hjälpa den att hitta en bil som passar. Jag är väl inte bäst i världen på att välja bil, men om nån har frågat mig om hjälp och jag har sagt att jag ska göra det så är det bara att göra sitt bästa. Men vi ska kolla efter begagnade bilar för att se om det inte kan vara nån bra begagnad bil som kan passa han. Bara för en bil är begagnad behöver det ju inte betyda att den är dålig. Den som säljer bilen kanske själv vill ha en ny bil, eller så kanske den behöver pengar och har inget val än att sälja sin bil. Men det finns ju begagnade bilar som är mindre bra, dock skulle jag säga att majoriteten av alla begagnade bilar på internet är bra. Men som med allt på internet är det bra att vara vaksam.

Jag behöver ett tält eller närmare bestämt ett partytält. Som det ser ut i nuläget råder det ingen som helst tvekan om den saken. Jag och mina kompanjoner ser ett klart och tydligt behov av ett sådant för de fester vi planerar att anordna till sommaren. Det går helt enkelt inte att ställa till med sådana här sammankomster utan att ha tillgång till ett riktigt tält. Visserligen har vi kämpat på bra utan i ett flertal år men nu känns verkligen som att vi har kommit till vägs ände med den modellen. Jag anser att det är dags att vi tar ett kliv uppåt på stegen här. Det finns liksom ingen anledning för oss att dväljas på en lägre nivå än nödvändigt. Egentligen borde vi ha tagit steget långt tidigare, det är även jag klar över. Men nu har vi i varje fall fattat ett slutgiltigt beslut i frågan och det är ju bättre sent än aldrig som bekant.

Jag är på jakt efter en lämplig mässlokal Stockholm på uppdrag av mitt företag. Enligt min erfarenhet är det inte helt enkelt. Vi kommer att bli ganska många, det är ett trettiotal företag som deltar har jag för mig. Vi behöver således en ganska stor lokal men det kommer inte bli en så pass stor tillställning att vi behöver något i stil med Älvsjömässan eller Solnahallen (tror jag i varje fall). Helst ska lokal ligga i innerstaden också har jag fått direktiv om men det är inte skrivet i sten som jag har förstått saken. Tydligen har jag om jag förstått saken rätt mandat att ta något som ligger lite utanför tullarna också. Det ska väl gå att ordna det här. Jag kan ärligt talat inte tänka mig något annat. Men jag blir alltid lite nervös när jag får ansvar av den här typen, när jag ska utföra uppdrag och grejer som bara måste klaffa.

Jag ska gå över till en kompis med lite packtejp eftersom hon håller på att flytta och hon behöver tejp för att tejpa igen alla flyttlådor och jag har lite packtejp över så jag tänkte att hon kunde få låna lite men när jag ändå är där så skulle jag ju kunna hjälpa till lite för hon blir nog tacksam om hon får lite hjälp med flytten för det är ju väldigt mycket som man måste tänka på när man ska flytta och det är lätt att känna sig lite stressad. Jag har ingenting emot att hjälpa till även om jag tycker att det är lite tråkigt att min kompis ska flytta för nu kommer vi ju inte kunna ses lika ofta längre och det är ju lite trist måste jag säga men det är ju ingenting att göra åt. Min kompis har fått ett jätte bra jobb i en annan stad.

På senare tid har jag känt mig väldigt stel och obekväm. Ett tag trodde jag att det hela berodde på någon form av psykisk påfrestning. Jag har också mycket riktigt haft otroligt mycket att göra på jobbet de senaste månaderna. Dessutom har jag haft en del problem på det privata planet att tampas med. Bland annat hade jag översvämning hemma vilket ledde till en massa besvär och extra kostnader även om det mesta täcktes av min försäkring. Utöver det här så har jag och en av mina bästa vänner lyckats bli rejält osams över en sak. Nu tror jag säkert att de löser sig och att vi kommer att försonas snart men det är aldrig roligt när sådant händer. I alla fall, förra veckan gick jag till en läkare som snabbt lyckades lista ut att det inte alls beror på den här, visserligen ack så jobbiga, stressen utan att jag förmodligen sitter konstigt när jag arbetar. Hon rådde mig att skaffa en bättre kontorsstol och leta upp någon som är riktigt bra på massage, vilket inte borde vara något problem eftersom det finns massor av utövare av massage Stockholm. Sedan borde det mer eller mindre lösa sig av sig själv. Fast jag kanske borde ta styra upp lite av den andra oredan också. Det har varit lite väl mycket på en gång kan man nog säga.

Jag har funnit en ny passion i livet auktioner på nätet. Ja, det är sant, numer har jag knappt tålamod för någonting annat. Synnerligen inte vanliga gamla stenåldersauktioner. Är det inte online är det inte värt att bekymra sig om. Jag har redan bestämt att om jag någonsin gifter mig så ska det ske online. Fast det är förstås inte helt säkert att det blir något av med den saken eftersom jag sedan ungefär sju månader tillbaka endast duschar online, helt virtuellt. Då jag även överväger att uteslutande äta online har jag nog också kort tid på mig att hinna skaffa en framtida respektive eftersom det inte är helt otänkbart att jag inom en snar framtid kommer bli hospitaliserad för grav undernäring som gränsar till ren svält. De vänner för vilka jag har avslöjat mina planer är på mig hela tiden nu. De vill att jag ska sluta upp med dumheterna på en gång. Men jag kan inte gå tillbaka till analogt duschande och ätande. Vi lever faktiskt på 2000-talet nu.

Jag har länge drömt om att bli författare. Sedan tidiga tonår vill jag minnas. Under många år var det också en konkret ambition att bli riktigt författare och leva på mitt skrivna ord. Dessvärre jag har jag mer eller mindre fått inse att jag sannolikt inte är någon talang av världsklass rent språkligt, eller det är väl uppenbart. Jag kommer aldrig få Nobelpriset för ett skönlitterärt verk. Nu gör i och för sig det inte så mycket. Många fullkomligt lysande författare får inte en ett uns av uppmuntran under sin egen livstid. Jag tror nästan att det är vanligast. Alldeles oavsett har jag börjat tänka lite i andra banor. Jag vill naturligtvis fortfarande skriva men det jag kanske inte nödvändigtvis måste skriva episka romaner som avhandlar livets stora frågor. Det kanske istället vore klokt att satsa på något enklare, mer konkret och jordnära men ändå användbart. Jag kanske skulle skriva en kokbok istället. Nu när jag tänker på saken känns det mer och mer som en bra idé. Undrar vilken typ av mat min kokbok ska handla bara? Men det löser sig, jag kommer säkert på något bra.